Min Historia, Tankar & Åsikter

Som ni säkert märkt har jag försvunnit helt från både bloggen och Youtubekanalen. Jag har inte vågat skriva någonting eftersom jag mått så fruktansvärt dåligt. Jag har gått runt konstant med en klump i magen och gör det ännu för jag ännu inte vet vad jag ska göra och vart jag ska ta vägen.

Mitt hjärta har blivit krossat. Jag trodde aldrig det skulle gå så långt, men det gjorde det. Men jag är dock inte lika förvånad och chockad. Men samtidigt känner jag mig så extremt lurad. Lurad för att kämpa med att vara den människa jag är idag, och ha sådan stor respekt för folk och ändå får jag negativ skit på mig till svar. Jag är som sagt ingen superwoman, men även fast jag är så himla skör så kämpar jag mig igenom. Det spelar ingen roll vad jag får höra eller se, så länge jag ser till att mina nära och kära mår bra så är jag lycklig även fast det tar så oerhört mycket energi från mig. Men nu insåg jag att allt detta inte var värt det. Jag är slut. Jag är så slut att jag mår mer psykiskt dåligt än innan. Så slut att det psykiska gått till det fysiska. Så slut att jag haft svårt att andas, äta och sova i flera dagar. Vi ska inte ens prata om det fysiska, som fått mig att inse att fortsätter det på det viset eller ens blir ännu värre så måste jag vända mig till akuten.

Det sjuka är att det enda jag känner som har "hjälpt" mig är att röka. För det är det enda jag gjort den senaste tiden, kedjeröka, istället för att äta och sova. Men jag insåg sedan när det hade gått 2 veckor att jag hade rökt upp över 40 paket. Det är absolut ingenting jag är stolt över. Det får mig att bli mer ledsen på mig själv. Jag tror aldrig jag har rökt så mycket i hela mitt liv faktiskt. Självklart har jag mått sämre eller lika dåligt som nu någon gång under mina 22 år. Men sist jag kedjerökte en del istället för att äta och sova var för ungefär 6 år sedan då jag gick igenom mitt första breakup, men det är ingenting jämfört med andra saker jag gått igenom innan och efter. Jag var bara väldigt ledsen och föredrog att vara hemma och deppa ett par dagar, sedan när jag var klar var allting normalt. För det är okej att vara ledsen. Det är okej att gråta och sitta hemma och deppa, och det är då okej att ta den tid som man behöver. Så när jag väl var klar med att deppa och gråta över mitt ex så kom jag tillbaka som en ännu större solstråle. Jag har faktiskt alltid fungerat så. Tyvärr kan jag inte göra samma sak denna gång...

Jag har insett nu att i slutändan har du egentligen bara dig, och du är den enda du alltid kan lita på. Inte någon annan. Inte ens när det gäller familj, vänner eller pojkvän/flickvän. I alla fall inte när det kommer till mig. Min gräns är nådd, ändå vill jag fortsätta kämpa för jag är uppväxt så, att man aldrig ska ge upp så länge allting är värt det. Men samtidigt blir jag så fruktansvärt besviken och arg på mig själv. Oftast är det aldrig värt det. Eller oftast, alltid om jag ska vara ärlig. Utan att överdriva...

Det är på grund av alla dessa saker jag gått och får gå igenom ännu som jag vill komma igång med bloggen och min Kanal, för att visa alla att det alltid finns hopp. Jag är inte själv perfekt, det är ingen. Men jag försöker leva som en ärlig, positiv och lojal människa varje dag och tyvärr får jag bara negativt respons tillbaka, otacksamhet, rent ut sagt sk*t och därför är det inte konstigt att jag känner mig så extremt orättvist behandlad. Jag är på botten just nu, där jag känner mig som världens mest värdelösa människa. Det är inte heller konstigt med tanke på att jag fått höra att jag är det sens jag var väldigt liten... Det är hemskt, det är orättvist. särkilt när man inte förtjänar det men ingen förtjänar att bli så illa behandlad tills man knappt har någon livsgnista kvar. Där är jag nu, för säkert 100e gången och jag är så trött på att känna såhär att jag funderar på om livet ens är någonting för mig. Så förstörd, knäckt, ledsen och arg är jag just nu. 

Jag ska ta den tid jag behöver för att rensa tankarna, och komma fram till mitt eget beslut. Själva grejen är att jag egentligen måste inse mitt eget värde, men jag har väldigt svårt att komma fram dit eftersom jag inte är sådan som person. Jag försöker alltid vara en bra människa enbart för hur jag var som tonåring, då var jag tvärtemot vad jag är idag. Jag var hemsk, och sens dess har jag försökt att återuppbygga det och kommer fortsätta göra det tills dagen jag dör. Jag ser mig inte som en värdefull människa tyvärr, men alla är värdefulla för mig. Därför är jag i en väldigt obehaglig och förvirrad sits just nu. Jag vill så mycket men det handlar också om jag klarar av att bli av med dubbelt så mycket mer energi än vad jag redan förlorat. 

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Mina Videos

Då var min andra video äntligen ute på min Youtubekanal. Jag kände att det kunde vara bra att ha en "10 saker ni kanske inte visste om mig" som andra video, så får ni tittare möjligheten att lära känna mig mer innan vi kikar igång med Kanalen på riktigt. Ni vet ju på ett ungefär vad den är till för och vad för videos jag planerar, och det ska börjas fr.o.m tredje videon som släpps inom kort. Håll utkik!

Sneakpeak på denna så ni kanske blir lite nyfikna:
Hur lång är jag egentligen? Hur bra är mitt självförtroende? Hur ofta sminkar jag mig? Hatar eller älskar jag choklad? Ta reda på allt genom att kika på videon, där jag berättar och förklarar allt i detalj.

Likes

Comments

Tankar & Åsikter, Min Historia, Bloggliv

Hej sötnosar. Hur mås det? Vad har ni haft för er? Jag hoppas verkligen att allting flyter på bra för er och att ni njuter av de härliga vårvädret vi äntligen fått hit i Sverige. Eller ja, här i Stockholm är det i alla fall kanonväder. Vissa dagar är självklart kyligare än de andra men det är ändå oerhört skönt om vi jämför med vår kalla vinter. Brrr.

Ni har nog säkerligen märkt att jag hållit mig undan bloggen lite till och från, jag har mina skäl! På grund av detta har jag rensat lite inlägg. Jag tyckte bloggen såg så tråkig och konstig ut från att jag startade om den så det verkade behövas. Ena dagen kunde det finnas ett inlägg ute där jag berättade hur taggad jag var på att komma igång och så vidare, sedan skrev jag ingenting på 1 vecka och när jag väl gjorde det så var det ingenting speciellt. Så jag kände att ska jag vara seriös så måste jag vara det till 100% ju. Därför lät jag den vara helt tills jag kände mig själv redo att skriva detta inlägg och ta alltihop i min egen takt... Tyvärr har jag ju som sagt inte haft tid till att lägga särkilt mycket tid på bloggen. Jag har verkligen jobbat sönder mig och min fritid består av att arbeta ännu mer med andra saker. Men det är någonting jag ännu inte vill ta upp eller förklara här. Annars har jag också en hel del att tänka eller jobba på i privatlivet. Ni kanske kan föreställa er då att jag inte är i så gott skick just nu, när det är så mycket bollar i luften. Men annars mår jag bra. Jag försöker bara se till att inte stressa sönder mig mer med att till exempel tänka på bloggen och försöka fixa den för tyvärr skulle det inte gå, det blir alldeles för mycket och jag vill verkligen inte ta risken att det slutar med att det eskalerar i mitt huvud, jag har varit nära väldigt många gånger.

Jag hoppas verkligen ni kan respektera detta och förstå mig. Men det betyder inte att jag lägger ner bloggen helt. Jag ska komma tillbaka, men som sagt: låt mig ta det i min egen takt. För jag pressar mig jätte mycket själv på grund av att min vilja är rätt stark men jag är tyvärr ingen Superwoman och det måste jag övertala mig själv till också. Jag kan inte göra flera saker samtidigt blandat med mina privata issues och andras. Jag måste bearbeta allting först och ta tag i det jag går igenom just nu. Det är ingenting roligt direkt, men jag måste. Så fort jag känner mig bättre kommer jag fortsätta uppdatera sådär bra igen, likaså gäller Youtubekanalen. Men det betyder inte att det kommer vara helt tomt tills dess, absolut inte! Det kommer dagar som jag sjävklart har tid, men då gäller det att mitt humör är bra, och att jag även mår bra psykiskt.. Sådana dagar kommer, och då är det säkert att jag kommer höra av mig! Så vi hörs när vi hörs. Ta hand om er snälla rara ni, och är det någonting så vet ni att ni alltid kan höra av er genom att maila mig på: solanges@live.se För övrigt kan ni alltid följa mig också på Snapchat (@solangsaavedra) och/eller Instagram (@solangesaavedra). Puss på er!

Likes

Comments

Mobilblogg

(Mobilblogg) Idag är jag riktigt nöjd. Jag har längtat efter att få äta antingen Café Momos egna eller Café 60's äppelpaj och nu äntligen får jag det! Jag sitter alltså hos Café 60's uteservering tillsammans med sambon och hans mor. R var på jakt tidigare efter att par nya byxor och han hade turen att slå två flugor i en smäll för han hittade nämligen 2 som han köpte hem från Zara. Fina var dom faktiskt! Efter att vi fikat tänkte vi åka hemåt och slå på en tvätt innan det blir söndagsmys framför någon mysig film för imorgon är det redan ny vecka!

Hela dagen igår firade vi R som fyllde 25 i måndags förresten. Vi firade honom självklart på måndagen också, men då var det bara jag, min mormor och hans päron. Igår var det förstås fler familjemedlemmar med och det var lika trevligt det. R fick massor med fina presenter som han uppskattade jätte mycket. Av mig fick han till exempel en klocka som han önskat sig ett långt tag.. Ni skulle sett hans min! Stackarn trodde att jag inte skulle köpa någonting till honom eftersom det varit ont om pengar tidigare (dock var det ett tag sedan men nåja). Tyckte det var en jätte härlig känsla att se honom så chockad och glad på samma gång. Jag älskar att satsa på mina presenter och köpa det personen mest önskar sig eller någonting den skulle behöva. Ganska uppenbart då att sambon fick någonting jag märkt att han kikat på i flera veckor :)

Likes

Comments

Instagram @solangesaavedra